Fika i Östersund

 

I Östersund går det renar på gatorna. I alla fall var det så i torsdags när jag var i stan.  Då mötte jag Rudolf på Prästgatan, stans stora gågata. Vi är ute på social träning, sa matte. Rudolf är under utbildning till turistren. Kommer att roa många besökare, kan redan stå på bakbenen. Trist att inte få ströva fritt tillsammans med en hjord. Å andra sidan behöver Rudolf aldrig hungra och slipper att bli jagad av järvar. 

Det självklara fikastället i Östersund är Wedemarks, 101 år i år.  Stället är extravagant med färska rosor på alla bord, kristallkronor i taket, två storsjöodjur som vakar över gästernas trevnad och förtjusande kafépersonal.

Vad gillar östersundsborna mest? Oftast beställer de schwarzwaldtårta, fick jag veta. Wedemarks gör sin egen version som såg god ut.

 

Premiär med Melba

Fallfrukt av Melba 10 augusti,  Wiks slott

 

 

Melba

När man ser den allt rödare frukten som hänger i träden blir man sugen. I går tog G och jag bussen till Wiks slott för där i äppelträdgården växer Melba. Kunde vi kanske hitta mogna frukter? Jadå, i gräset låg bra mycket fallfrukt. Om vi skar bort angrepp av äppelvecklare så kunde vi njuta av resten. Första smaken av äpple den här säsongen. Melba är en mild, god sort men frukten blir tyvärr lätt anfäktad av skorv.

Upptäckten av Amorosa

Talade i går på telefon med John Orelind, skånsk fruktodlare i tredje generationen, nu pensionerad. Jag ville veta allt om när han upptäckte sensationen röd Aroma, det vill säga Amorosa. Jo, en dag hösten 1982 när han klippte gräsbanan mellan raderna av äppelträd i sin odling vid Orelunds gård mellan Kivik och Simrishamn såg han något som fick honom att haja till: på en gren i ett träd hängde överraskande röda äpplen.

John backade traktorn, stängde av den och gick fram för att titta. Aroma är en äppelsort med gul skalfärg som delvis göms under röd, ofta strimmig täckfärg. Dessa äpplen på nordöstra sidan av ett Aromaträd var helröda. John märkte ut den märkvärdiga grenen med tejp. I februari tog han ympar och drog upp några träd som efter tre år bar tilltalande, helröda frukter som fick namnet Amorosa. Färgförändringen var alltså en ärftlig mutation. Många fruktodlare har sedan dess planterat Amorosa som utseendemässigt är ett pålitligare äpple: Aroma kan efter en solfattig sommar eller plockade från skuggsidan av ett träd se mindre granna ut, medan Amorosa alltid är tjusigt röda.

Bra stöttålighet är en egenskap som handeln gillar och objektiva tester har visat Amorosa är ett mer stöttåligt äpple än Aroma. Det förklaras av att färgen påverkar äpplets yttemperatur och därmed dess inre fysikaliska egenskaper.

John, som hittade mutanten, och Balsgård försöksstation, som hade tagit fram Aroma, delade lika på det royalty från försäljningen av träd som flöt in under de första 25 åren. Under de drygt fyra decennier som gått sedan den där höstdagen 1982 har livsmedelshandeln sålt tusentals ton Amorosa.

Om Amorosa tar upp mer solvärme än Aroma påverkar det kanske också smaken? John Orelind känner ingen smakskillnad, men säger att det finns odlare som menar att Aroma är lite godare.

Kommer kakan från Arabien?

 

Torkade äpplen

I en artikel om äpplen i Turkiet (Cornucopia 2002, vol. 5) läser jag att torkad frukt, till exempel torkade äppelringar, kallas kak på turkiska och att ordet kommer från arabiskans ka'k som betyder lien kaka. En torkad, brun äppelskiva liknar lite en kaka. 

Intressant. Måste det inte betyda att vårt svenska ord kaka har sitt ursprung i arabiska. Kan någon kunnig språkexpert vara snäll och bekräfta det? 

Ber att få önska alla en trevlig midsommardag!

Carl G Dahl 150 år

 

I dag är det 150 år sedan den store pomologen Carl G Dahl föddes. I sanning ett jubileum som måste firas. G och jag kommer att skåla i äppelmust vid middagen.

Hammarbydagen 18 maj

I söndags firade vi Hammarbydagen med diverse festligheter på Linnés Hammarby. Äppelträden hade precis börjat blomma och dillpionen stod i vackraste flor. Det här var också dagen för att utöka äppelgenbanken på Linnés Hammarby med Eneroths Klaräpple. 

Annika Vinnersten och Per Axell hjälps åt med att plantera Eneroths Klaräpple.

Ribstonträd i Hammarby äppelgenbank

Dillpion

Krusbladig persilja används som kantväxt vid den stora rundeln framför huvudbyggnaden på Hammarby .

Alla i 1700-talskläder hade gratis entré på Hammarbydagen.

 

 

Blomningen lovar gott

 

Förra året gav äppelträden så gott som överallt i landet oerhört med frukt. Vi som varit med ett tag sa då att 2025 skulle bli ett mindre bra år,  det brukar inte komma två fantastiska äppelår i rad.

När jag går omkring i Uppsala stadsträdgård, och när jag promenerar i den stora parken vid Ulleråker gamla mentalsjukhus, ser jag ändå att nästan alla äppelträd har massor med knopp eller utslagna blommor. Det kan bli goda skördar i år också.  

Här en bild på Cox Pomona, ett gammalt träd i Ulleråker hospitalpark. Just Cox Pomona är lätt att känna igen när det blommar, knopparna har en särskild gulrosa ton. 

Äppelblom

 

Gravensteiner i Uppsala stadsträdgård

Det äppelträd i Uppsala stadsträdgård som slår ut sina blommor först – stora, vita blommor – är Gravensteiner.  Som tvåa kommer James Grieve.  

James Grieve

Ann på Grönkulla tycker om att plocka grenar från blommande äppelträd och sätta i vas. Det blir så vackert i rummet. Men hennes fostermor Marilla gillar det inte. 

"Jag kände själv att jag inte borde ha förkortat blommornas liv genom att ta in grenen. Om jag var äppelblomma skulle jag inte vilja bli rövad från trädet. Men frestelsen var för stark, sa Ann". 

Ur Ann på Grönkulla av L M Montgomery.

Ann på Grönkulla

Har precis lagt ifrån mig Anne of Green Gables och Anne of Avonlea av Lucy Maud Montgomery (1874–1945). Läste dessa världsberömda flickböcker för längesedan förstås, på svenska, men ville läsa om eftersom jag tyckte mig minnas att Anne bodde bland blommande äppelträd där borta i Avonlea på Prince Edward Island, Kanada. 

I den första boken får jag veta att Anne, precis som många av oss andra, älskar renetter som i boken går under namnet russets. Vid en fruktutställning i Charlottetown vinner en odlare andra pris för sina vackra Gravensteiner  och Annes skolkamrat Gilbert, som tävlar med henne om att vara bäst i klassen, har ett träd med strawberry apples. 

Andra delen, Anne of Avonlea, rymmer inte lika mycket äppelblom och äppelträd som den första. Men i slutet av boken kan vi läsa om det vackra, blommande äppelträdet Yellow Duchess.

"Marilla, look at that apple tree, said Anne. Why, the thing is human. It is reaching out long arms to pick its own pink skirts daintily up och provoke us to admiration. 

Those Yellow Duchess trees always bear well, said Marilla. That tree 'll be loaded this year".

Men hertiginneträdet gav ingen frukt när hösten kom. Det gjorde inga äppelträd i Avonlea det året. För Anne och Marilla hade bara vänt sig om, så kom en förfärlig hagelstorm och slog ned all fruktblom i trakten. Hemska tider. 

Anne of Green Gables har rött hår i två tjocka flätor och många fräknar. Nu vet jag var Astrid Lindgren hittade förebilden till Pippi Långstrump.

 

 

 

Olof Eneroth 200 år

Eneroths Klaräpple blir proffsigt planterat i Uppsala stadsträdgård. Maria Nyman Nilsson, ordförande i Sveriges Pomologiska Sällskap (kvinnan i blå tröja) håller koll.

I dag är det 200 år sedan Olof Eneroth, pomologins fader i Sverige, föddes i Stockholm. Det var dock i Uppsala han studerade och det var här han levde sina sista år. Därför kändes det rätt för Sveriges Pomologiska Sällskap att samlas i Uppsala stadsträdgård och tillsammans med representanter för Uppsala trädgårdssällskap, Uppsala kommun och Botaniska Trädgården fira 200-årsdagen med att plantera ett träd av sorten Eneroths Klaräpple.

Agneta Östlund, kassör i Sveriges Pomologiska Sällskap, samt Olle Kardell, medlem och Uppsala-bo.

Ingrid af Sandeberg, som målar fantastiska äppelbilder, och Gullmar Henäng (vars idé det var att fira Olof Eneroth med trädplantering). 

 

 Mattias Iwarsson  gav oss ett föredrag om äppelsorten Eneroths Klaräpple

Trädgårdsmannen Per Axell vars fina bilder vi ofta ser i medlemstidningen Pomologen